Vardag och skor
Då var det vardag igen då. No more Wien and no more Starbucks. (Ta hit den jävla kedjan plixx) Fast kanske lika bra är det, jag ska ju dra ner på mitt kaffesörplande har jag tänkt. Inga fler kaffevridna eller krullade njurar bara olika örtteer eller grönt te med smak. Jag köpte hem grönt te hallon och förväntade mig fantastisk doft av försommar och en djup röd färg men fick istället en kloakgrön nyans med ingen smak alls. (felaktig marknadsföring på asken). Däremot rockar både kanel och pepparmyntste.
Som väntar, är försommardeffen, den brukar alltid landa omrking här då våren kommer och det sprallar i benen och hjärnan får för sig att det roligaste som finns är att springa ute och lyssna till fågelkvitter och räkna märken. Så mitt fåfänga jag hakar på och börjar käka mat med lite extra omsorg och kastar mig i en jävulsk plan av makalösa träningspass. Som nu på morgonen (finns det nån härligare tid att träna än runt 08 på morgonen?) så piskade jag Latmaja till gränsen. Ett tungt styrkepass (+ 20 min CT) vilket gav med sig småvalkar och uppskarpningar i handflatorna. Innebär det att jag bör köpa nördvantar? Skönt som tusan ialla fall och fåfängan steg ytterligare en grad. Vad det nu ska vara bra för.
I fredags blev det dessutom shopping. Jag tror nästan jag slog nåt eget rekord, på 2 timmar försvann tusenpengarna en efter en. 3 par skor, mängder med kläder till A och N och så lite pyssel som vanligt. Jag kan inte längre åka på stan utan att köpa pyssel. A kallar mig för Pysseltant, låter jävulskt sexigt, eller hur? Om vi syftar bakåt ett par meningar och till att shoppa kläder till N så blir jag rent ut sagt förbannad. Vilken idiot kom på att små tjejor ska sitta i sandlådan i florpappertunna ljusrosa brallor med fjärilar och volanger på? Uhm? Inte en chans. Så jag fick köpa kläder till N på pojkavdelningen. Och i ren protest vägrade jag köpa en söt rosa pyjamas med Hello Kitty på och köpte istället en blå och vitrandig med en stor fet döskalle på.
Som väntar, är försommardeffen, den brukar alltid landa omrking här då våren kommer och det sprallar i benen och hjärnan får för sig att det roligaste som finns är att springa ute och lyssna till fågelkvitter och räkna märken. Så mitt fåfänga jag hakar på och börjar käka mat med lite extra omsorg och kastar mig i en jävulsk plan av makalösa träningspass. Som nu på morgonen (finns det nån härligare tid att träna än runt 08 på morgonen?) så piskade jag Latmaja till gränsen. Ett tungt styrkepass (+ 20 min CT) vilket gav med sig småvalkar och uppskarpningar i handflatorna. Innebär det att jag bör köpa nördvantar? Skönt som tusan ialla fall och fåfängan steg ytterligare en grad. Vad det nu ska vara bra för.
I fredags blev det dessutom shopping. Jag tror nästan jag slog nåt eget rekord, på 2 timmar försvann tusenpengarna en efter en. 3 par skor, mängder med kläder till A och N och så lite pyssel som vanligt. Jag kan inte längre åka på stan utan att köpa pyssel. A kallar mig för Pysseltant, låter jävulskt sexigt, eller hur? Om vi syftar bakåt ett par meningar och till att shoppa kläder till N så blir jag rent ut sagt förbannad. Vilken idiot kom på att små tjejor ska sitta i sandlådan i florpappertunna ljusrosa brallor med fjärilar och volanger på? Uhm? Inte en chans. Så jag fick köpa kläder till N på pojkavdelningen. Och i ren protest vägrade jag köpa en söt rosa pyjamas med Hello Kitty på och köpte istället en blå och vitrandig med en stor fet döskalle på.
Kommentarer
Trackback