Tankar från ingenstans

Då var det konstaterat ytterligare en gång. Jag har usel kordination. Jag är usel på kordinerade pass på gymmet och jag har halvtaskig kondis när det gäller hopp och studs. Tappar jag koncentrationen en sekund så snurrar jag åt ett helt annat håll än resten av gruppen eller studsar med fel fot eller bara står och glor och låtsas att jag är nån annanstans. Dessutom så finns där en stor spegel som täcker hela väggen vilket gör att jag inte kan undvika att se eländet. Men det är hyfsat skoj, även om jag trivs bra mycket bättre med en fet vikt i handen eller en alldeles för tung skivstång som jag lyfter med ren vilja. Jag älskar när adrenalinet pumpar och det känns som om musklerna ska brista. Då trivs jag! Jag älskar att utmana mig själv och njuter som bara den av att verkligen känna hur kroppen blir starkare! Det slår varenda litet kordinerat hoppsasteg! Så jag får helt enkelt fortsätta skämmas, vara usel på kordinerade pass, försöka impa på mig själv när jag lyfter tunga vikter och ha jävligt kul. För det är väl det träning handlar om? (förutom att mata sin egen fåfänga vill säga) ;)