Tankar från ingenstans

Jag funderar ofta och alldeles för mycket, och då menar jag alldeles för mycket. En typisk grubblare som gärna vill lösa världsfreden och som begråter andras problem mer än mina egna. Och dessutom en sökare. Jag har nog alltid sökt efter något, frågan är vad. När jag var liten var jag övertygad om att jag ville bli nunna, så blev ju inte fallet. Och i dagsläget är jag ju utbildad till religionslärare och förväntas väl ha en något sånär neutral syn på religion.

Det jag träskat ner mig i denna gång är kristendomen. För det första, att vara muslim i dagens samhälle är inte konstigt, folk reagerar inte ens om någon säger att denna är muslim. Däremot, skulle en person säga att jag är kristen och därmed också vara troende, då är det skumt. Jag kan både förstå och inte förstå detta. Jag förstår reaktionen då det inte hör till vanligheterna i dagens Sverige att människor är öppet troende trots att vi lever i ett kristet protestantiskt land. Det jag inte kan förstå är just reaktionerna som oftast inte är enbart positiva. Kristna och troende har idag en sämre stämpel än övriga "neutrala" kristna som mest är kristna för att kunna få gifta sig eller begravas inom svenska kyrkan, för då är det visst väldigt viktigt med traditioner. Annars är det inte alls viktigt. Många barn vet inte varför vi firar jul, påsk osv. Och frågan är hur många vuxna som vet det?

Jag ogillar verkligen stämpel på människor. Homosexuell, kristen, neger, Jehovas Vittne osv. Varför kan inte människor bara få vara människor? Med lika värde, där handlingar bedöms istället för ursprung, där åtagande och görande inte döms på grund av rikedom eller popularitet?

Hur som helst, Kristendomen. Vad är egentligen kristendomen idag? Idag finns det ungefär lika många frikyrkor med olika inriktningar som det finns trattkantareller i skogen ett bra svampår. De flesta har olika dragningar och är olika mycket radikala. En del inriktar sig på att ära Gud och ser inte sonen eller anden som lika viktig, en del gör tvärtom, en del vill ha prästen som länken till Gud medan andra inte vill ha en hieraki utan förespråkar lika kärlek till alla. Det som jag skulle vilja säga är det stora gemensamma är kärleken till Gud.  Så, varför finns det då så många? Handlar frikyrkor mest om pengar? (Jag läste för övrigt igår att det skulle införas en "kortmaskin" i en lokal "frikyrka" här så man kan bidra med pengar via sitt betalkort utöver/istället för kollekten).
Vad kommer hända med Svenska Kyrkan? Personligen tycker jag Svenska Kyrkan är rätt tråkig. När jag hör ordet religiös ser jag framför mig en äldre dam i gråtonade kläder och stripig mun som sjunger med i psalmerna med pipig röst. Som tur är så vet jag att många av dagens kristna inte alls ser ut så. Det finns en hel del unga människor som tror, men Svenska Kyrkan är för oattraktiv så dessa söker sig utåt till mer attraktiva frikyrkor. (Och olika radikaliteter såklart) Att hitta sin identitet är ju väldigt viktigt!

Men hur många som säger sig vara kristna och troende är det enligt bokens alla regler? Hur många nyktra troende kristna finns det gentemot de som dricker alkohol? Och hur hårt ska dessa regler hållas? Serveras saft vid nattvarden eller räknas Jesus sista måltid som likvärdig med vin vid varje nattvard, och hur ofta skall den då intas? Och hur är det egentligen med homosexualitet? Vilken "lag" vinner? Den om att Gud ratar homosexuella eller "lagen" om Kärlek? Du skall älska din nästa, Kärleken är inget fult osv. Hur tolkar man det? Och vad är egentligen grundtanken? Bara du gör som det står så gör du rätt? Eller borde Kristendomen moderniseras efter samhället vi lever i idag? Homosexualitet är ju inget nytt, förekom ju redan bland de gamla grekerna, men idag är det på ett helt annat sätt. Kan ens Kristendomens moderniseras eller försöker vi klamra oss fast vid den gamla protestantismen eller är det helt enkelt så att det är alla uppoppande frikyrkor som gör att en del av oss svenskar faktiskt är kristna idag?

Så, var hittar man det man söker?

Skicka en ängel eller ett sms så jag får veta.