Men jag varken röker, snusar eller super (så mycket) ....
Hur ofta säger man inte det? Jag kör med det hela tiden när jag shoppar. Jo jag får faktiskt köpa ett par nya skor den här veckan med, för jag varken röker, snusar eller super. Men hur länge är det egentligen legalt? Förra veckan impulshandlade jag en ny säng med tillbehör, inte fan hade jag supit upp dessa slantar på en kväll, inte ens på två kvällar eller fyra. Samma vecka fick tusenpengarna trilla genom fingrarna då jag köpte pyssel för alldeles för många slantar PLUS att jag hade 2!!! shoppingdagar. Jäklar vad mycket sprit, ja även fin konjak det skulle bli för den shoppingveckan och för att inte tala om alla prillor. Sanslöst. Så den stora frågan är: Hur ofta är det legalt att använda "utrycket" - Men jag varken röker, snusar eller super...??
Jag är iallafall totalt fast i pysselträsket nu. Jag trodde jag var hyfsat immun men ack så fel jag hade. (Idag provbeställde jag bara papper för 1094 spänn, smart) Hur som helst så är det skitkul och pilligt.
För ovanlighetens skull tänker jag lägga in en bild på mitt senaste alster, en dörrskylt till lilla A.
Hur som helst. För att återgå till verkligheten och min "skärpningsbörjan" så har veckan gott över förväntan. (Förutom att jag dricker mer kaffe än nånsin) Det enda jag unnat mig var i lördags då det blev en folköl och ett gäng sushi. Nu är det bara resten kvar!
Over and Out
Jag är iallafall totalt fast i pysselträsket nu. Jag trodde jag var hyfsat immun men ack så fel jag hade. (Idag provbeställde jag bara papper för 1094 spänn, smart) Hur som helst så är det skitkul och pilligt.
För ovanlighetens skull tänker jag lägga in en bild på mitt senaste alster, en dörrskylt till lilla A.
Hur som helst. För att återgå till verkligheten och min "skärpningsbörjan" så har veckan gott över förväntan. (Förutom att jag dricker mer kaffe än nånsin) Det enda jag unnat mig var i lördags då det blev en folköl och ett gäng sushi. Nu är det bara resten kvar!
Over and Out
Kaffe - My Ass
Jaha vad trodde jag mitt dumma fanskap? Att jag skulle studsa runt som en lärka och bara dricka grönt te? Nähänä, och no shit Sherlock. Jag höll ut i 3 timmar sen satte suget och framförallt huvudvärken in. Jag höll emot en kvart till och gick sen och kokade kaffe. 12 koppar. Och fy tusan vad gott det luktade. Jag måste kanske tillåta kaffe att vara min last? (och en kanelbulle då och då)
Idag har jag varit överambisös. Årets första löptur. Jag sprang på 28 minuter. Riktigt bra då jag toppade på 26 minuter förra året. Vädret var fantastiskt och fåglarna kvittrade så där löjligt vackert och jag var på bra humör och frös inte ihjäl och dog inte efter halva sträckan.
Efter löpturen sprang jag hem, klämde i mig lite vatten och en banan och sprang till gymmet och körde 45 min styrka. Hem och petade i mig en kanongod smoothie på mango. Kommer garanterat bli sommarens hit här.
Slackade lite och sen gick familjen och köpte glass. Jag smakade lite av N´s mjukglass och det var jävulskt gott.
Sen var det dags för nästa pass. African Power Dance. Skönt och roligt. MEN... när jag kom dit och packade upp kläderna (Hade hittat en tröja som jag tyckte såg kanonbra ut att dansa i , i garderoben) såg jag nåt konstigt på tröjan. Kikade lite extra och såg att det var tipex. Jag har alltså i nån svag?? stund målat på min tröja med tipex. Vem fan målar med tipex på en tröja och varför? Jag fattade ingenting. Ialla fall så var det enda trekvartströjan jag hade med mig så jag var tvungen att ha den. Jag vek och knöcklade lite med den och hittade sen 2 Svensk Damtidning som jag höll över tipexfläckarna och smög ut. Dessutom hade jag halvt avskavt nagellack och såg allmänt flummig ut. Tur att jag inte var på väg till nån skönhetstävling, då hade jag definitivt inte vunnit! Hur som helst, skönt och roligt pass. Men nu är jag rätt mör.
Avslutningsvis, 2 citat:
* Mamma, ser du hur sexig jag ser ut i dom här kläderna? Jag vet att sexig är samma sak som stilig.
* Mamma vet du? När jag vänder kepsen så här bak och fram så kan jag springa jättesnabbt. För jag leker att det är en spoiler. (Jag fick reda på vad en spoiler var när jag var 13 och började hänga med de stora coola grabbarna)
Idag har jag varit överambisös. Årets första löptur. Jag sprang på 28 minuter. Riktigt bra då jag toppade på 26 minuter förra året. Vädret var fantastiskt och fåglarna kvittrade så där löjligt vackert och jag var på bra humör och frös inte ihjäl och dog inte efter halva sträckan.
Efter löpturen sprang jag hem, klämde i mig lite vatten och en banan och sprang till gymmet och körde 45 min styrka. Hem och petade i mig en kanongod smoothie på mango. Kommer garanterat bli sommarens hit här.
Slackade lite och sen gick familjen och köpte glass. Jag smakade lite av N´s mjukglass och det var jävulskt gott.
Sen var det dags för nästa pass. African Power Dance. Skönt och roligt. MEN... när jag kom dit och packade upp kläderna (Hade hittat en tröja som jag tyckte såg kanonbra ut att dansa i , i garderoben) såg jag nåt konstigt på tröjan. Kikade lite extra och såg att det var tipex. Jag har alltså i nån svag?? stund målat på min tröja med tipex. Vem fan målar med tipex på en tröja och varför? Jag fattade ingenting. Ialla fall så var det enda trekvartströjan jag hade med mig så jag var tvungen att ha den. Jag vek och knöcklade lite med den och hittade sen 2 Svensk Damtidning som jag höll över tipexfläckarna och smög ut. Dessutom hade jag halvt avskavt nagellack och såg allmänt flummig ut. Tur att jag inte var på väg till nån skönhetstävling, då hade jag definitivt inte vunnit! Hur som helst, skönt och roligt pass. Men nu är jag rätt mör.
Avslutningsvis, 2 citat:
* Mamma, ser du hur sexig jag ser ut i dom här kläderna? Jag vet att sexig är samma sak som stilig.
* Mamma vet du? När jag vänder kepsen så här bak och fram så kan jag springa jättesnabbt. För jag leker att det är en spoiler. (Jag fick reda på vad en spoiler var när jag var 13 och började hänga med de stora coola grabbarna)
Vardag och skor
Då var det vardag igen då. No more Wien and no more Starbucks. (Ta hit den jävla kedjan plixx) Fast kanske lika bra är det, jag ska ju dra ner på mitt kaffesörplande har jag tänkt. Inga fler kaffevridna eller krullade njurar bara olika örtteer eller grönt te med smak. Jag köpte hem grönt te hallon och förväntade mig fantastisk doft av försommar och en djup röd färg men fick istället en kloakgrön nyans med ingen smak alls. (felaktig marknadsföring på asken). Däremot rockar både kanel och pepparmyntste.
Som väntar, är försommardeffen, den brukar alltid landa omrking här då våren kommer och det sprallar i benen och hjärnan får för sig att det roligaste som finns är att springa ute och lyssna till fågelkvitter och räkna märken. Så mitt fåfänga jag hakar på och börjar käka mat med lite extra omsorg och kastar mig i en jävulsk plan av makalösa träningspass. Som nu på morgonen (finns det nån härligare tid att träna än runt 08 på morgonen?) så piskade jag Latmaja till gränsen. Ett tungt styrkepass (+ 20 min CT) vilket gav med sig småvalkar och uppskarpningar i handflatorna. Innebär det att jag bör köpa nördvantar? Skönt som tusan ialla fall och fåfängan steg ytterligare en grad. Vad det nu ska vara bra för.
I fredags blev det dessutom shopping. Jag tror nästan jag slog nåt eget rekord, på 2 timmar försvann tusenpengarna en efter en. 3 par skor, mängder med kläder till A och N och så lite pyssel som vanligt. Jag kan inte längre åka på stan utan att köpa pyssel. A kallar mig för Pysseltant, låter jävulskt sexigt, eller hur? Om vi syftar bakåt ett par meningar och till att shoppa kläder till N så blir jag rent ut sagt förbannad. Vilken idiot kom på att små tjejor ska sitta i sandlådan i florpappertunna ljusrosa brallor med fjärilar och volanger på? Uhm? Inte en chans. Så jag fick köpa kläder till N på pojkavdelningen. Och i ren protest vägrade jag köpa en söt rosa pyjamas med Hello Kitty på och köpte istället en blå och vitrandig med en stor fet döskalle på.
Som väntar, är försommardeffen, den brukar alltid landa omrking här då våren kommer och det sprallar i benen och hjärnan får för sig att det roligaste som finns är att springa ute och lyssna till fågelkvitter och räkna märken. Så mitt fåfänga jag hakar på och börjar käka mat med lite extra omsorg och kastar mig i en jävulsk plan av makalösa träningspass. Som nu på morgonen (finns det nån härligare tid att träna än runt 08 på morgonen?) så piskade jag Latmaja till gränsen. Ett tungt styrkepass (+ 20 min CT) vilket gav med sig småvalkar och uppskarpningar i handflatorna. Innebär det att jag bör köpa nördvantar? Skönt som tusan ialla fall och fåfängan steg ytterligare en grad. Vad det nu ska vara bra för.
I fredags blev det dessutom shopping. Jag tror nästan jag slog nåt eget rekord, på 2 timmar försvann tusenpengarna en efter en. 3 par skor, mängder med kläder till A och N och så lite pyssel som vanligt. Jag kan inte längre åka på stan utan att köpa pyssel. A kallar mig för Pysseltant, låter jävulskt sexigt, eller hur? Om vi syftar bakåt ett par meningar och till att shoppa kläder till N så blir jag rent ut sagt förbannad. Vilken idiot kom på att små tjejor ska sitta i sandlådan i florpappertunna ljusrosa brallor med fjärilar och volanger på? Uhm? Inte en chans. Så jag fick köpa kläder till N på pojkavdelningen. Och i ren protest vägrade jag köpa en söt rosa pyjamas med Hello Kitty på och köpte istället en blå och vitrandig med en stor fet döskalle på.
Aldrig mer en Bratwurst tack!
Hemma igen på fast mark. Haft en superskön kortvecka i Österrike. Jag har dessutom totalt vänt om. Från att ha gillat glassiga resor med sol och bad till att istället förespråka kulturresor till större städer. För att summera:
Torsdag morgon, vi kommer knappt halvvägs till flygplatsen när jag inser att jag har tagit fel på flyg eller tid eller båda. Vi missade flyget tack vare mig och fick köpa nya biljetter och flyga med ett annat bolag ner. Det gick fint det med. Men jag skämdes som en hund. Flygresorna gick ialla fall galant och vi hann fika 3 gånger innan vi kom till Wien. Trevligt!
Väl framme på flygplatsen lyckades vi lotsa oss rätt bland alla snabbtåg, SuperCat, Tunnelbanor och bussar och kom fram till hotellet 5 minuter efter beräknad ankomstid. Starkt jobbat. Eftersom klockan var rätt mycket så var vi skithungriga och hittade en restaurang som fröken Petig (läs Jag) blev nöjd med. Promenixade en stund till och sen gick vi hem och krashade i sängen.
Fredag:
Sovmorgon och sen frukost från bageriet i gröngräset. Fantastiskt väder, minst 25 grader varmt och strålande solsken. (Inte fullt så kul med värmen då jag höll på att tuppa av efter att ha ignorerat mat och vattenklockan) Efter det letade vi oss in till Innerstadt, hittade tillslut "Info" och fick äntligen tillgång till en karta över stan och tunnelbanor osv. Landade en sväng på Starbucks och sen på ett mysigt Café som hette Aida och som dessutom var inrett i tuggummirosa. Sachertorte och Kaffe Latte.
Lunch och sen gav vi oss iväg till Stadthalle för att hämta ut biljetterna till kvällens symfoni. Ner på stan igen och mer fika och sen språngmarsh hem. När vi gjort iordning oss for vi mot Stadthalle och hade planerat att ta en korv eller liknande i en sån där låda utanför. Sagt och gjort. Kruxet var att de i lådan inte kunde ett enda ord engelska och hade tydligen inget annat än bratwurst på menyn trots att det stod annat på skylten. Men OK, en bratwurst får duga. I bröd givetvis med ketchup, trodde jag. Ett par minuter senare stod jag med en papperstallrik, en blek korv i skivor med en stor klick av nåt som liknande senap. En starköl i ena handen. Uhm, jaha. Ska jag äta detta? Jag smakade och insåg snart att det inte fanns en möjlighet att jag skulle klara av att få i mig korven. Vidrigt rent ut sagt. Jag drack upp ölen och fick låtsas att jag var lite mätt.
Och så konserten! Underbar och fantastisk och fantastisk och underbar och och och. Jag finner knappt ord. Vackert som fan. Ungefär 300 personer på scen/i orkestern. 4 solister, 3 körer och resten instrumentala. Vi satt långt fram på första parkett och det var värt varenda krona. Oförglömligt. Jag vill ha mer!
Lördag.
Vi besökte Stephansdomen. Det var ett väldigt konstigt ögonblick att komma in i denna magnifika kyrka. Stor mäktig och den tog totalt luften ur mig. Jag började nästan gråta. Kikade runt, tog några kort och tände ett ljus för morfar.
Vi besökte Michaelskirche som var enklare och inte fullt lika vacker som den förra nämda. Tog även en tripp till Judenplatz där en skulptur av ett utochinvänt bilbiotek stod. 63 000 ut och invända böcker symboliserade dessa österrikare som dog under andra världskriget.
Söndag:
Vi åkte till Haus des Mere, det stora akvariet ganska mitt i Wien. Stort och snyggt! Det var hajar, krokosar, skalpaddor och ja allt. Det som var det absolut coolaste och vidrigaste var fetormarna. I ett stort terrarie låg ett gäng extremt feta ormar med kroppar större än en normal trädstam. Helt plötsligt for det in några marsvin som ormarna slukade med päls och kittet. I ett skede så var det enda som var kvar av marsvinen fötter och klor som stack ut ur munnarna på ormarna. Lagomt vidrigt.
Jag blev lite halvkär i ett akvarium med gula Pipefishes och ett med anemoner och nemofiskar. Operation övertalning pågår!
Måndag:
Sista dagen och lilla A ringde och önskade sig en Jojo. Det spelade ingen roll vad det var för Jojo, bara det var en Jojo. Vi letade igenom varenda liten affär i Wien. Inte en enda nedrans Jojo. Köpte pizza istället och kikade på en realityshow på engelska. Det var nog det enda programmet som inte var dubbat, eller buggat som jag gärna säger, vilket som. Efter ytterligare en fika på Starbucks. (Varför har vi inget Starbucks här?) så for vi mot flygplatsen. Jag vägrade missa fler plan. Flygresan hem gick kanon och en kompis hämtade oss på Arlanda. Natten tillbringade vi i Stockholm.
Tisdag.
Åter i Sverige och på besök hos kompisar i Sthlm, eller snarare kortvisit. Vi for till ett köpcentrum, hittade en Jojo (jippi, den både lyste och lät) köpte en liten söt sommarhatt till N och åt lunch. Finns det nåt godare än Sushi? (Om vi inte räknar med Latten på Starbucks då)
Strax innan 16 landade vi åter i Lappträsket som fortfarande bar stråk av snö vid vissa partier. Väl hemma så var all ren tvätt vikt, golven var torkade, uteplatsen vårfixad och kylen hyfsad fylld. På bordet stod en bukett tulpaner. Kan det bli bättre?
Jag halvsov framför en bok i soffan tills klockan var 22, sen var jag död.
Mer än nöjd med resan och vi klurar smått när, var och hur nästa ska gå!
(Måste jag ens skriva att det känns skumt när jag förväntar mig att folk ska försöka prata tyska med mig på gatorna och hajar till när morgontidningen kom och den var tryckt på svenska?)
Torsdag morgon, vi kommer knappt halvvägs till flygplatsen när jag inser att jag har tagit fel på flyg eller tid eller båda. Vi missade flyget tack vare mig och fick köpa nya biljetter och flyga med ett annat bolag ner. Det gick fint det med. Men jag skämdes som en hund. Flygresorna gick ialla fall galant och vi hann fika 3 gånger innan vi kom till Wien. Trevligt!
Väl framme på flygplatsen lyckades vi lotsa oss rätt bland alla snabbtåg, SuperCat, Tunnelbanor och bussar och kom fram till hotellet 5 minuter efter beräknad ankomstid. Starkt jobbat. Eftersom klockan var rätt mycket så var vi skithungriga och hittade en restaurang som fröken Petig (läs Jag) blev nöjd med. Promenixade en stund till och sen gick vi hem och krashade i sängen.
Fredag:
Sovmorgon och sen frukost från bageriet i gröngräset. Fantastiskt väder, minst 25 grader varmt och strålande solsken. (Inte fullt så kul med värmen då jag höll på att tuppa av efter att ha ignorerat mat och vattenklockan) Efter det letade vi oss in till Innerstadt, hittade tillslut "Info" och fick äntligen tillgång till en karta över stan och tunnelbanor osv. Landade en sväng på Starbucks och sen på ett mysigt Café som hette Aida och som dessutom var inrett i tuggummirosa. Sachertorte och Kaffe Latte.
Lunch och sen gav vi oss iväg till Stadthalle för att hämta ut biljetterna till kvällens symfoni. Ner på stan igen och mer fika och sen språngmarsh hem. När vi gjort iordning oss for vi mot Stadthalle och hade planerat att ta en korv eller liknande i en sån där låda utanför. Sagt och gjort. Kruxet var att de i lådan inte kunde ett enda ord engelska och hade tydligen inget annat än bratwurst på menyn trots att det stod annat på skylten. Men OK, en bratwurst får duga. I bröd givetvis med ketchup, trodde jag. Ett par minuter senare stod jag med en papperstallrik, en blek korv i skivor med en stor klick av nåt som liknande senap. En starköl i ena handen. Uhm, jaha. Ska jag äta detta? Jag smakade och insåg snart att det inte fanns en möjlighet att jag skulle klara av att få i mig korven. Vidrigt rent ut sagt. Jag drack upp ölen och fick låtsas att jag var lite mätt.
Och så konserten! Underbar och fantastisk och fantastisk och underbar och och och. Jag finner knappt ord. Vackert som fan. Ungefär 300 personer på scen/i orkestern. 4 solister, 3 körer och resten instrumentala. Vi satt långt fram på första parkett och det var värt varenda krona. Oförglömligt. Jag vill ha mer!
Lördag.
Vi besökte Stephansdomen. Det var ett väldigt konstigt ögonblick att komma in i denna magnifika kyrka. Stor mäktig och den tog totalt luften ur mig. Jag började nästan gråta. Kikade runt, tog några kort och tände ett ljus för morfar.
Vi besökte Michaelskirche som var enklare och inte fullt lika vacker som den förra nämda. Tog även en tripp till Judenplatz där en skulptur av ett utochinvänt bilbiotek stod. 63 000 ut och invända böcker symboliserade dessa österrikare som dog under andra världskriget.
Söndag:
Vi åkte till Haus des Mere, det stora akvariet ganska mitt i Wien. Stort och snyggt! Det var hajar, krokosar, skalpaddor och ja allt. Det som var det absolut coolaste och vidrigaste var fetormarna. I ett stort terrarie låg ett gäng extremt feta ormar med kroppar större än en normal trädstam. Helt plötsligt for det in några marsvin som ormarna slukade med päls och kittet. I ett skede så var det enda som var kvar av marsvinen fötter och klor som stack ut ur munnarna på ormarna. Lagomt vidrigt.
Jag blev lite halvkär i ett akvarium med gula Pipefishes och ett med anemoner och nemofiskar. Operation övertalning pågår!
Måndag:
Sista dagen och lilla A ringde och önskade sig en Jojo. Det spelade ingen roll vad det var för Jojo, bara det var en Jojo. Vi letade igenom varenda liten affär i Wien. Inte en enda nedrans Jojo. Köpte pizza istället och kikade på en realityshow på engelska. Det var nog det enda programmet som inte var dubbat, eller buggat som jag gärna säger, vilket som. Efter ytterligare en fika på Starbucks. (Varför har vi inget Starbucks här?) så for vi mot flygplatsen. Jag vägrade missa fler plan. Flygresan hem gick kanon och en kompis hämtade oss på Arlanda. Natten tillbringade vi i Stockholm.
Tisdag.
Åter i Sverige och på besök hos kompisar i Sthlm, eller snarare kortvisit. Vi for till ett köpcentrum, hittade en Jojo (jippi, den både lyste och lät) köpte en liten söt sommarhatt till N och åt lunch. Finns det nåt godare än Sushi? (Om vi inte räknar med Latten på Starbucks då)
Strax innan 16 landade vi åter i Lappträsket som fortfarande bar stråk av snö vid vissa partier. Väl hemma så var all ren tvätt vikt, golven var torkade, uteplatsen vårfixad och kylen hyfsad fylld. På bordet stod en bukett tulpaner. Kan det bli bättre?
Jag halvsov framför en bok i soffan tills klockan var 22, sen var jag död.
Mer än nöjd med resan och vi klurar smått när, var och hur nästa ska gå!
(Måste jag ens skriva att det känns skumt när jag förväntar mig att folk ska försöka prata tyska med mig på gatorna och hajar till när morgontidningen kom och den var tryckt på svenska?)